Jag minns en gång när jag tog en naturbild och min storebror lutade sig in över min axel och låtsades gäspa. "Gud vilken tråkig bild", sa han. Jag tänker alltid på det när jag tar en bild på naturen än idag. Lite för en del av mig alltid verkligen känner mig som en lillasyster och lite för att han...hade rätt. Hur fin en bild än är så är det aldrig samma som i stunden. Och ändå kan jag inte låta bli. När solen sträckte på sig en helt perfekt vinterdag när vi var i huset förra veckan. När jag springer ut barfota i tofflor och tjoar lite när snön åker in i skon. Luften är så kall att den knappt känns förrän man varit ute ett par minuter. Snön är tyst på sig alldeles egna utmärkande sätt. Som att någon lagt bomull i öronen på mig. Jag måste försöka fånga det, måste! Detta är den finaste vintern vi haft i huset. På flera sätt faktiskt, men om vi håller oss till väder och vind så har det varit helt fantastiskt att få uppleva vårt sommarhus i vinterkostym. Kontraster, sån exklusiv vara just nu. [gallery columns="2" size="full" ids="2147375992,2147376000"] Extremt njutfyllt! Sen åkte vi pulka i 3 dagar. Ikväll är vi hemma i stan men har ätit palt för första gången ever och Anton konstaterade på vägen hem att det ändå är lite märkligt att palt känns mer exotisk än marockansk kyckling, hehe. Är så trött att kroppen gör ont. Varje kväll när jag lägger Idun drömmer jag om att kunna ligga i sängen och gå upp när jag vill. Ingen som vill mig något, ingen som drar i mig, bara jag. Jag och min gäsp. Och mina naturbilder.
