Detta är året av kvällsdopp här i huset. Varför har vi inte gjort det innan tänker jag för mig själv. Men jag säger det högt till Anton. ”Barnen är större”, säger han. Ja, barnen är större och en ny dörr står på glänt. Snart kanske jag också kan lägga upp solnedgångar på Instagram! Eller, snart kan jag inte skylla på barnen varför jag älskar att vara hemma. Algot ger mig tillåtelse att publicera denna bilden. Vilket också på sitt subtila sätt markerar en ny tid. Idun frågar mig om hon får går på en skola där hon kan lära sig sjunga för ”hon vill stå på scen”. Såhär kan det se ut när vi springer till bilen på kvällarna. Då unnar vi oss att köra ner till hamnen. Det tar bara någon minut men skönt påvägen tillbaka - vägen upp. Algot och hans hamburgare. Noga är det men även Algots smaklökar växer så helt plötsligt sitter vi och äter indiskt tillsammans. Också mysigt En ”vad vi har hemma”-fika som var jättegod! Vispad grädde, maränger och syrlig krusbärssylt. Det må ha varit perfekt väder för sniglarna men den varma våren och de täta regnskurarna har även trädgården älskat. Floxen blommar så fint i år. Men sommaren är också såhär: syskonbråk. Här hemma hos Antons föräldrar. Det är vad det är. En familj mår bra av rutiner och sommaren har mycket men är kanske inte fullpackad av just rutiner och då och då tar det ut sin rätt. Kvidinge utomhusbad ingår också i sommaren. Precis bakom farmor och farfars hus kan vi doppa oss och hoppa oss. Lyx!
