Så blev det julafton trots allt. För att kunna säga god jul till Algots farmor och farfar så dukade vi ut julen i år. Vi kånkade ut julgranen, så vi kunde dansa runt den enligt Algot instruktioner. Säga vad man vill om barn men de gör väldigt mycket väldigt mycket roligare också. Det blir liksom barnsligt roligt. När jag och Algot dukade kände jag ändå ett sting av "oh, detta har jag saknat". Att göra det fint och vara förväntansfull. Vi försökte locka tomten på besök med varm choklad men blev visst väldigt sugna på det själv. Så vi tog oss en kopp. Algot är i en delikat ålder just nu. Supermys och allt enligt reglerna ska det vara. God Jul från oss! Sen kom tomten. Algot min den sekunden han såg tomten komma gående var oslagbar. Hans haka föll till marken i ett genuint ögonblick, innan verkligheten letade sig in och tomtens skägg råkade hamna på sniskan. Började använda julklapparna direkt! Vi värmde oss med glögg och var så glada att solen letade sig fram då och då. Även om maten svalnade rekordsnabbt så var det väldigt gott. Vi eldade och värmde grönkålssoppan Anton gjort som var oväntad god. Hade fem tröjor och Algots halsduk på mig. Algot tjoade att det var världens bästa dag och "att han älskar julen". Det kändes så himla fint att han fick känns så. Och Idun hängde med så gott hon kunde. Även om det inte går ett lura henne med en fejk fjärrkontroll. God Jul <3
