Jag ska inte ljuga, det är världens lyx att kunna plocka ihop en egen bukett på det här viset. Allt är vilt förutom de röda. Dom har jag planterat. Jag ska inte ljuga, badplatsen närmst vårt hus är kanske den mysigaste i hela Skåne (djärvt påstående, jag vet). När vattnet är glasklart, känns livet också det. Jag ska inte ljuga, detta är några av de härligaste stunderna i livet. Jag ska inte ljuga, min kropp har ofta ont och den känns mer ofta än sällan som någon annans verktyg. Jag ska inte ljuga, jag fattar inte att vi hittade detta stället. Att det ens finns samtidigt som allt annat. Jag ska inte ljuga, det är möss, sniglar och virus på höstanemoner. Saker som ska lagas, tvättas, fixas. Rabatter som ska rensas, vattnas och skrytas om på Instagram. Fästingar, bromsbett och spindlar stora som en femma. Och en dyr bajstunna som ska grävas ner men som bara blänger på en. Jag ska inte ljuga, sju är en sju(!)kt intensiv ålder. Hans ansikte är som en antik målning och jag vill inget annat än rama in tiden. Men samma ansikte är den som tjatar, gråter, bråkar, surar och envisas till förbannelse. Jag ska inte ljuga, vissa ögonblick vill jag aldrig glömma. Medan andra spegelbilder gör mig trött. Jag ska inte ljuga, sommaren är lika delar underbar, lika delar jobbig.
