Visst önskar man att man hade Iduns rytm även regniga dagar? Stranddagarna duggar inte direkt tätt denna sommar. Men däremot duggar frågelådorna tätare. På något sätt blev jag tröstad av tanken att det inte bara är jag som har tråkigt i regnet, när det var rekordmånga som hade så kallade frågelådor på Instagram igår. En notis såhär i slutet av juli bara. Men vi tar oss upp och ner till havet ändå, så som man gör, här med ett av sommarens goa sällskap. Inläggen kommer och går och det känns tryggt. Jag letade bilder i min telefon till mitt inlägg igår. Med en ny laddsladd till datorn, kunde jag äntligen logga in igen. Och jag mindes den härliga blogg-effekten av att berätta om något i efterhand. Man får uppleva the good parts igen och hjärnan får hjälp på traven av en snäll efterkonstruktion. Hann tänka "va mysigt vi haft". Jag insåg att det är massan av dagar som är härlig denna gång. För helt ärligt har jag haft rätt många tråkiga dagar också, rätt jobbig ägglossning (måste undersöka detta närmre i höst, för puh) och varit rätt trött på min familj. Men Idun låg en eftermiddag i mitt knä och såg 1/4 av Frost, vilket var otroligt mysigt. Trots att det regnade. Eller kanske, på grund av att det regnade. En dag tog jag på en rea-köpt topp från Skall Studio. I början av sommaren köpte jag lite nya kläder till sommarhuset, detta var en av dem. Jag gillade armen, så det är den jag försöker visa. Men det finns verkligen en poäng att klä sig i kläder man trivs i. Jag lyssnade på ett par avsnitt av Säker Stil när jag klippte gräset häromdagen och tyckte det var så fett härligt att hänge sig till något så trivialt som sommarlooken. Jag tog en selfie i ett svagt ögonblick. Jag har bestämt att tisdagar i höst är min fasta träningsdag. Den senaste tiden (som i våren) har jag känt mig förlorad i min egen trötthet och svaghet. Ibland gråter jag bara för att jag fortfarande känner mig så utanför min egen kropp. Jag har fysiskt fortsatt ge av min kropp fast jag inte längre är gravid. Innan barnen var träning en stor del av mitt liv, det var så jag kom ur min depression från när min pappa gick bort för över 14 år sen. Men när jag blev gravid med Idun så slutade jag med träningen tvärt, för det var det kroppen behövde då. Och familjen, om jag ska vara frank. Det fanns helt enkelt inte plats för det. Jag tog bort min träningstid för att ge mer tid till familjen. Har ni läst Jessicas inlägg "jag kommer med barn"? Värt, för det väcker många tankar om moderskapet, sig själv och sina begränsningar. Idun är 2,5 år nu och så extremt gullig och rolig. Men jag minns även från när Algot var den åldern att jag kämpade. Jag är inte helt kompatibel med den åldern och alla dess behov. Tror faktiskt det var en av er som läser här som skrev en gång när Algot var liten, något i stil med "jag gillade inte heller småbarnsåren, jag är bättre med större barn". Så tröstande och förlåtande tanke, än idag. Tack <3 Jag hängde en ny spegel i badrummet, vilket var kul för det gav vårt lite trött renoverade badrum lite finess. Eller, det är nog mest oerhört billigt renoverat, vilket är helt fine, men billigt och slarvigt bör vara two different things. Anton har plockat liter på liter på liter av hallon i år. Tacksamt här i huset att det finns en otroligt fin grund i trädgården. Det är inte bara vi som älskat detta ställe. Bildbanken visar också att det varit soliga dagar. Vi har badat i regn, sol, tång och något som nästan påminner om Grekland. Jag råkade bara logga in här precis den veckan när sommarens vemod och trötthet ramlade över mig. Men det är också en del av semestern, att faktiskt hinna känna allt som känns.
