Denna helgen var nog den första i år som jag gav mig hän. Inga måsten, inget jobb. Och tack vare så blev den oändligt lång. Två dagar kändes som fyra. Sommarlovskänslan från när man var barn bubblade i mig. Minns faktiskt inte när det hände sist. Att leva sina minnen. Fast helt nytt ändå. Konstig men underbar känsla. Hann byta kläder både en och två gånger. Ett jämt flöde av klänning, baddräkt, klänning baddräkt. Vi var bara i huset en natt men när vi skulle åka hem sa jag "va snabbt två nätter gick". Anton fick påminna mig om att det till och med bara var en. Vi gick ner och badade innan våra spontan-gäster kom på besök. Bara en sån sak. Vet inte sist jag spontan-träffade någon sist. Algot som gått från rultig bebis till att ha fått sin fars kroppstyp. Så vår badglada unge har blivit något av en badkruka. Anton blir blå om läpparna på fem minuter. Äpplet faller inte alltid så långt. Men vi kastade sten och i ett ögonblick fanns bara det. Sen kom våra gäster. Några från höger och några från vänster. Några som klippt häck hela dagen, någon som ville kvällsbada och en annan som går igenom ett uppbrott. Livet i en enda stor smet. Vi åt tacos och gick ner till havet. Badade och fick hjärtat i halsen varje gång Algot envisades med att cykla på bryggan. En kväll det både skrivs böcker och görs filmer om. Sommardrömmar. På söndagen åkte vi till stranden svintidigt tyckte vi. Men tydligen är vi i sydeuropa nu. Algot var inledningsvis inte imponerad. Men kom igång med leksaker och mut. Sen lekte han tills han stupade med en till Algot och en Abbot. Tänka sig. Minns folks ansiktsuttryck när vi sa att vår bebis skulle heta Algot. Kom alltid med ett eftersläpande...."fint". Det är tydligen andra bullar nu. Drack cola, åt en överprisad (men god!) räkmacka och brände mig så infernaliskt i solen. Klara, färdiga, sommar!
