Huset har verkligen fått en annan roll i mitt liv sen jag började jobba heltid. Speciellt efter hektiska veckor längtar jag med hela kroppen hit. Kontrasten har aldrig känns så läkande. Sist vi var här planterade jag lite i krukor. De blommade fint åt oss när vi kom hit. Ibland när jag inte kan sova hemma i stan tänker jag på att huset står där ute på Bjärehalvön och är så fin. Som ett parallellt universum. Det märks absolut att säsongen börjar slå om. Faktiskt en av de fina sakerna med trädgård. Men också att vissa blommor kör ett extra nummer, ibland sent in på natten. Det var badväder! Kanske behövdes det lite mer pannben än för ett par veckor sen, men absolut badväder. Algot tog en bild på mig. Han ”ser” bilder överallt nuförtiden och vill låna min telefon. Jag tänker att fotointresset gått i av, och kanske lite att han är barn av sin tid. Efter bad kommer våffla. Det är standardupplägget här i Kattvik. En annan sak med heltidsarbete, eller rättarsagt, anställnings- och kontorslivet (för det vore att nedvärdera min tid som frilans att påstå något annat än att det var heltid), är att jag saknar mina barn. Det må låta pretentiöst, men som många andra frilansare vittnar om är en av de absolut största fördelarna möjligheten att bestämma över sin egen tid. Saknar att kunna hämta kl 15 för att vi alla behöver det. Idun hjälper Anton att dra om kabeln till robotgräsklipparen.Nog mer stjälper än hjälper men hennes sällskap är ändå värt det. Förutom att jag hör rykten om fantastiska fångster av trattkantareller så är en mysig effekt av sommaren regn att bäcken porlar. Det är jättemycket vatten i bäcken som annars är snustorr denna årtid. En av våra airbnb-gäster hade ställt fram solstolarna såhär vid eldfatet. Mysig idé tänkte jag och kopierade. Bredvid mig satt Algot och pysslade med sitt. Urmysigt och en skön paus från melankolin som spelat i min kropp de senaste par dagarna.
