Jag inser att det är en blogg-don’t att skriva om en så säsongsbetonad helg som midsommar så sent efter midsommar. En livstid har ju hunnit levas sen dess, men kanske är det därför det behövs. Ett sätt att stanna upp tiden. I vanlig ordning firade vi med min bror Kalle och Helle och Viggo och Alice och Osvald. Barnen påminner mer om syskon än kusiner. Dom fight hard och play hard. Utmattande stundvis men mest fint. Jag har inte växt upp så med mina kusiner så det känns som en vinst. Studsmattan är en favorit men också källan till många blåmärken. Trädgårdsmässigt bidrog den till att vi upptäckte en ny hörna av tomten. Som är så vacker med sina långa skuggor. Havet är ca 15 min från oss men en gedigen promenad så en plaskdamm är att föredra. Det blir ändå en otrolig kuliss till våra sommarälskande barn. Älskar verkligen robotgräsklippare vi köpte förra året. Kolla så välklippt! Så annorlunda saker man njuter av numera. Osvalds första midsommar! Nu är vi fler barn än vuxna. Utmanande för att uttrycka det milt men samtidigt stannar min blick vid bilden i ren förundran. En blandning mellan genuin tacksamhet och förvåning att det är en bild från mitt liv. Anton stod för maten som vanligt. Otroligt gott som vanligt även om matbordet höll på att rasa ihop. Jag började gråta vid påpekandet för jag orkade inte fixa fler saker. Det börjar kännas att det är dags för semester. Min lillebror fixade kransarna som vanligt. Tycker det blev hans finaste hittills. Lagom täta, bra blommor och inte för tjock. Mat igen! Anton grillade en tolkning på taco för att barnen också skulle gilla maten. Minns inte hur det gick med det men vi vuxna tyckte iaf om det! Algot! Han blir större per minut känns det som. Minsta i gänget! En fin liten stund med Osvald i hängmattan. Vår midsommar var inte perfekt, vi var alla verkligen trötta och orkade inte hela tiden, men samtidigt var det Osvalds första och det var stort nog. Vi lever livet tillsammans med allt vad det innebär. Idun efter en hel dags lek. Dagen efter midsommar var skön. Fint väder, varmt och strandhäng i Båstad. Här står Algot och Viggo och smakar på varandras glassar. Vissa ögonblick står ut och då åker kameran fram, vill verkligen spara känslan. På det femte smäller det! Då har vi äntligen ett strandtält. Vårt glashus eller växthus eller vad man ni vill kalla det står och väntar på lite kärlek. Men numera får den i alla fall lite sällskap en röd ros som jag hoppas ska klättra upp för taket. En vecka kvar på jobb innan fem veckors semester. Längtar så förbaskat.
