Det är sant. Vem gör ens det? Det första Anton gör när han vaknar den 1 januari är att halka på första trappsteget och rulla ner för vår ganska branta trappa. Blåslagen och såklart så himla synd om honom, men haha, herregud, det var ju som taget ur en tv-serie <3 [gallery columns="2" size="full" ids="2147375828,2147375829"] Medan vi andra tjoade över att det var sol! På självaste nyårsdagen! Det måste vara ett bra tecken (om man bortser från Antons klumpeduns start). Idun förstod knappt vad som pågick när resten av sällskapet betedde sig som hungriga djur. Man vet att det varit grått länge när man fotar halvljusa moln och säger "vilket fint väder det är idag". [gallery columns="2" size="full" ids="2147375831,2147375832"] Vi hade promenad-sällskap dagen till ära. Torvi hade tyllklänning på sig och lovade att inte leka i lera för hon inte hade overall. Men ingen sa något om att ramla i lera. Och lilla Idun som inte alls kunde hantera nerförsbacke än. Det är okej Idun, jag vet att det varit up-hill tills nu, men livet blir bara skojigare. En enda nersförsbacke om man har tur. Hej från oss! Vi får lov att gå igenom vår grannes mark som är äppelodlingar. Det är stämningsfullt nästan oavsett årstid. Algot med sin nya julklapp från farmor, en väst hon sytt av gamla jeans. Algot <3 som nästan bröt ihop i tårar när vi slängde ut granen och sa "men då blir allt som vanligt igen". </3 Vi promenerade ner till havet och lagom till att vi kom fram hade solen gått i moln igen. Men vi fick härliga 20 minuter! Hade i vanlig jullovs-ordning med oss varm choklad. Anton testade att blanda snabbkaffe i, men rekommenderar inte det vidare. Så vet man det. Och påväg hem plockade vi ostronskivling (eller ja, ostronmussling heter det tydligen när den växer vilt) som vi stekte och hade i vår ramen-ish soppa (julrester med nudlar och fisksås). Bra dag, trots trappan. Eller kanske på grund av? I sann it-can-just-go-up-from-here -anda.
