I helgen var vi i huset igen. Det hade hunnit gå sex veckor sen jag var där sist, vilket var på min 35års fest. Fun fact är att jag alltid säger fel när jag nämner festen. Helt av sig själv blir det "min 25års fest". Antar att hjärnan sitter och fnissar varje gång. Och visst hade det hunnit bli höst på landet, men det fina är att det är så otroligt lång blomning på vissa håll. Som på min buske med septembersolroser. Till och med ett par riddarsporre hade poppat upp igen. De blommade i våras också. Blommar de två gånger? Förstår inget. Men det var i alla fall dags att musta äpplen igen. Tredje året i rad och även om jag personligen missade förra året så räknas det numera som tradition. Gulligast på Bjärhalvön! För sanningen ska fram så äpplena nästan lika mycket våra som Gudmunds och Mathildas som vi har all utrustning och traditionen med tillsammans. De är så mysiga <3 Höstanemonerna dog i somras, så jag planterade dessa långa grejerna. Har glömt vad det var för något, men visst blev det fint med hortensian? Idun var på strålande humör, till skillnad från mig som började bli sjuk igen. Kan verkligen rekommendera dessa röda solhattarna av något slag. Kom igen, Christin! Kom ihåg sorterna för tusan. Men blommar tokigt länge och fina att plocka in. Ni får bildgoogla :) Kan också rekommendera att ha en Gudmund i sitt liv! Det är kul och finurligt. Tyvärr var jag för trött för att riktigt uppskatta helgen, men på något sätt var det väl denna bilden vi drömde om när vi köpte huset. Goda Ingrid-Marie! Och en grön sur liten sak på ett annat träd. Mysigt att ha en aktivitet att springa runt. Mina betongbarn kan bli helt förvirrade ute i naturen. Så det blir en del sånt här också, men det är mysigt på sitt sätt. Och Idun sätt <3 Till och med ett par solrosor stod pall. Naturen är förlåtande även när man inte har haft tid med den.
