Så kom vi fram til huset till sist. Alltid tacksam över detta ställe, men kanske lite extra nu. Det känns oerhört skönt med ett miljöombyte, även om Corona ligger som en blöt filt över det mesta. Jag saknar min bror med familj i Köpenhamn som vi brukar åka hit med och det känns konstigt och lite ledsamt att inte enkelt och bekymmerfritt bjuda hit andra när och kära. Vi har haft Algot hemma i veckan. För att han har haft lite hosta.. sen han föddes typ. Men äh, allt är ändå upp och ner. Men som en vän sa "jag kommer aldrig förlåta regeringen ifall dom stänger förskolorna". Nu syftade hen förvisso på ekonomin medan jag mer är orolig för vår psykiska hälsa. Typ. Och lilla Idun fattar ingenting, men skönt är väl det. Gullig är hon! [gallery columns="2" size="full" ids="2147373019,2147373018"] Det är ofta iskallt i huset när vi kommer hit den här årstiden, så man får lov att springa runt i mössa om man vill. Eller, man bör springa runt i mössa. Även om de må tära på energin och tålamodet så in i bomben, så får jag också så mycket kärlek och trygghet från mina barn. När jag blir för orolig borrar jag ansiktet in i Iduns kinder och bäddar ner mig i soffan under filten med Algot. Så gulligt när Algot sätter sig och gungar Idun med van fot tills hon somnar. Sen blev det svensson-fika. Längtar så tills allt är lite mer som vanligt igen. Vanligt va - inte så pjåkiga grejer trots allt. Älskar och saknar det oväntat mycket.
