Det var inte jordärtskocka hörni, även om det är otroligt likt. Istället är det Septembersolros jag planterat. Inte fy skam det heller. I väntan på att vi ska orka ringa en elektriker ser gaveln på växthuset fortfarande ute såhär. Jag planterade piprankan för ett par år sen, innan vi visste att allt glas var kvar där innanför panelen, och jag ville dölja det fula huset, hehe. Men tror piprankan får vara kvar även sen, jag tycker mycket om den! Vi har alltså varit en snabbis i huset i helgen. Det var uruselt väder, men desto mysigare inne. Den här har dock också varit på uruselt humör i samklang med vädret hela helgen. Det skriks, vägras och tårarna sprutar. På mig med till sist. Äpplena är knallröda igen. Nästa vecka åker nog Anton upp med några kompisar och mustar några liter. Jag orkar inte riktigt i år, så är det vissa år. Även om jag får lite FOMO när de är så himla snövits-röda. Önskar jag hade lite mer energi. Passade på att klippa årets största bukett när busken ändå var på upphällningen. Ser ni Idun? Ser ni henne nu då? Lilla vän. Så mammig att knappt varken du eller jag orkar med dagarna just nu. Vad jag kan berätta om Septembersolen är att det blir en enorm buske, i alla fall hos oss. Den är högre än mina 1,65 just nu. Och blommar rikligt en bra bit in på hösten. Och några sista hoppfulla höstanemoner. De flesta tog regnet för flera veckor sen, men blev glad när jag såg en klick lila bland allt det gula, gröna, bruna och röda. Hur har er helg varit?
