Det är så konstigt, att vårt hus bara står där på vintern det är ju inte anpassat för vintern mer än, ja att det har tak och fyra väggar och det är väl ganska anpassat om man tänker efter men livet går fort här hemma på vintern stan-livet fylls på bredden konstigt hur årstiderna nästan ändrats med huset sommaren lunkar vi fram och under vintern är det värsta vilda western glömmer ofta att vi har det, huset, även om vi nog spenderar nyår där ut med mössen och in med oss vi kan väl dela, hallå? på tal om ser ni tröjan? vårt första misstag vårt första år att inte hinna städa sommaren innan första frosten kom mössen hade ett riktigt partaj ibland oroar jag mig för att jag inte är ansvarsfull nog för ett hus för ung och dum så mycket jag vill göra det skaver i mig när jag tänker att vi inte använder huset tillräckligt även om jag vet att huset tas väl hand om en förutsättning när vi tog oss ann det hela var att vi skulle dela jag ville inte sitta ensam i ett hus utan fylla det med folk blir glad när Antons föräldrar släkt och vänner njuter av huset även när vi inte är där, hjälper oss när vi inte kan vi skulle aldrig klarat det helt själva kanske ett hus men inte hus, barn, jobb lägenhet, ambitioner, examen renoveringar och vabbdagar och jag vet inte allt man klarar inte allt själv därför har vi också bestämt oss för att testa hyra ut huset lite nästa sommar jag var skeptisk at first men jag tror det blir fint öppna möjligheten att dela huset med fler jag springer ofta runt som om jag är nyvaken hela tiden när vi är där håret i ett virrvarr mus-ätna kläder och tofflor jag måste knipa fast med tårna när jag spelar fotboll med Algot någongång kommer han ju få den i huvvet som om det hör till jacket i panna som är kvar om 20 år kanske har vi tagit vatten över huvudet, vem vet? jag känner mig ofta ganska fel för min bild är sne ingen vit tvätt på linan, sval klänning på sniskan eller flygande nytvättat hår som om jag vore en klump cement och inte en fjäder i en hatt, jaja man kan inte va allt det här är min sommarvariant och om ett halvår blommar allt igen och när jag tänker på det så vet jag innerst inne att det här är rätt
