Vi körde med gasen i botten påväg hit igår. Sommaren kallade. Bokstavligt talat. Med 30 grader och stekande sol var vi milt uttryckt väldigt förvirrade även var i världen i befann oss. Att det dessutom var torsdag och ledigt gjorde att jag var tvungen att påminna mig själv flera gånger över att det inte är sommarlov än. September är 4 månader bort. Och att vårblommorna blommar förstås. Undra om naturen är lika förvirrad. Med oss har vi Kalle och Helle och Viggo. Det är alltid lite extra fint att vara här med dom. Inte minst för att Algot och Viggo är lika bra kompisar som vi andra. Försöker övertala mig själv att maskrosorna blir fina kontrastfärger till tulpanerna. Kontrasterna i livet just nu. Helle var på möhippa i Barcelona ena helgen och hjälper mig rensa ogräs i nästa. Men visst blir det fint när vi tar fram stenläggningen framför huset. Men har också plockat ihop en helt egen trädgårdsbukett. Drömmen att kunna få till den här slags bukett nu. Jag klipper alltid de blommor och blad jag vill ha, sen delar jag upp dom i sorter och binder ihop buketten. Och så badade vi igår! Jag doppade mig faktiskt tre gånger medan Algot vägrade att ens doppa stortån. Helle som alltid är lika fin. Här i en Stine Goya klänning post några säsonger. Innan hon exploderade i svenska - danska bloggvärlden. Stine Goya alltså. Försöker fortfarande övertala Helle. Hem och på med grillen. Fram med mormors gamla kristallglas. Så fint att jag får ha dom, betyder ju lite extra. Det var över 20 grader varmt fram tills vi gick och la oss. Sån otroligt vacker dag. Oavsett hur det går i sommar, pangvärme eller inte så vet jag att det här en sån helg vi kommer minnas. Livet, bra fint också. Mitt i allt.
