Vi kom till huset fredag kväll. Jag brukar alltid vilja komma hit innan kvällen, eftersom det är något vemodigt med kvällarna. Men inte sommarkvällar, de bara fortsätter i någon slags tillfällig oändlighet. Vi kom fram till ett ljummet sommarhus. Jag skrek av förtjusning när jag såg att syrénbusken blommade. Jag planterade den för fem år sen och detta är första året den blommar. Jag som stundvis har svårt att att ge mig hän till trädgårdslivet fick äntligen känna den där belönande, lyriska känslan av lång väntan. Som den gången jag började spring runt Pildammsparken och fick uppleva "andra andningen" som alla löpar-människor pratat om. Dagen efter, igår, vaknade vi till sol och kunde gå ut nakna vid sju tiden på morgonen. Åt mariekex i gungan och hoppade på studsmattan innan daggen dunstat bort. [gallery columns="2" size="full" ids="2147376574,2147376573"] Det var så pass varmt att vi åkte ner till havet. Kattvikshamn har fått en liten strand efter att de rensat i hamnen och lagt sanden på andra sidan. Så fint och otroligt härligt med Idun. Annars är ju bryggan inte helt 1,5 års kompatibel. Har numera två barn som älskar att bada! Synd att Algot har Antons underhudsfett för annars hade han kunnat vara i hela dagen. "Bästa dagen någonsin", sa Algot. Känns ändå fint att han har många såna dagar, hehe. Jag badade också! Doppade mig en, två, tre, fyra och fem gånger! Två blåmärken på knäna och tre ringar på magen. Det är inte utan att jag tycker denna bilden är lite jobbig, det är svårt att tycka om sin kropp hela tiden. Speciellt när den ändrats så kolossalt senare året. Egentligen skriver jag bara om det för att ge en motbild till de som tränar med en fruktjuice i handen - efter ett påfrestande år har jag gått upp i vikt sen jag fick Idun. Så kan det också vara är mest det jag vill säga. Vi gick upp till kiosken för att köpa obligatorisk glass. [gallery columns="2" size="full" ids="2147376568,2147376566"] Som hade kulglass som nyhet! Algot fick två och blev mätt innan sista kulan var slut. #goals. Jag och Idun! Vi kan helt enkelt konstatera att båda mina barn älskar sommaren. Det gör väl alla, men jag vågar nästan påstå att Idun och Algot har lite mer studs i benen. Som att sommaren var gjord för dem medan jag är den personen som kan klaga när det blir lite väl varmt. Tillbaka till huset! Detta är verkligen en enastående vacker plats. Innan det blev sommarhus så var det en gård och för ett par generationer sen bodde här en man som var trädgårdsmästare på Norrvikens trädgårdar. Det märks att det varit en älskad plats långt innan den var vår. Vi fikade! Algot som börjar räkna ner dagarna till att förskolan slutar, sommarlovet börjar och äventyret i förskoleklassen tar vid. När han visade mig sitt diplom i veckan där det stod "tack för denna tid" (pedagogerna firade lite med barnen i förväg) fick jag hålla gråten i halsen. Första stora milstolpen i lilla stora Algots liv <3 Det blommar aklejor och daggkåpa i trädgården! I våras rensade jag och rensade jag och rensade jag. Vilket verkar ha gett utdelning för det som är fint har fått chans att växa till sig när allt ogräs rensats bort. Metaforiskt för livet i stort, don't you Think? [gallery columns="2" size="full" ids="2147376558,2147376549"] Anton och hans rabarber! Jag köper färdig potatisgratäng medan Anton odlar egna potatis. Men gott blir det. Av rabarbern gjorde han rabarberkräm som vi år med kall mjölk och färska jordgubbar. ' När kvällen la sig som en filt runt i huset kändes det som om det gått flera dagar. Alla konstaterade i slutet av dagen att detta var sommarens första dag utan tvekan! Och vilken pangstart. Ungar på bra humör och tjugograder varmt, kräver inget mer än det! Längtar tills dagarna går i ett här och det inte spelar någon roll om det är söndag, måndag eller tisdag. Men tills dess - glad söndag!
