En dag skulle vi åka och äta glass. Sen öppnade himlen sig och Algot som kämpar med att förstå hur vi lever livet och hur vi lämnar livet blev så rädd för risken att vi skulle svämma över. Hjärtskärande gulligt och någonstans det vi alla kämpar med att förstå, men bara lever ut när vi är ensamma. Den enda översvämningen jag gör är den när tålamodet tryter. Det är alltid små tröga saker som får min bägare att rinna över. Som när jag förlagt mitt körkort, mitt pass har gått ut och jag kan inte hämta ut mitt paket på Schenker. Då snäser jag "skit i det då kärring" fast hon bara gör sitt jobb och sen gråter jag i bilen fast det bara är ett paket. "Ska du tjura hela dagen", brukar inte vara en standardreplik som fungerar men just idag hade sällskapet tur. Jag sa "nej, vi åker och badar istället". Vi hann precis ta ett dopp i ett nästan spegelblankt hav innan regnet och åskan i horisonten skrämde oss lite. Algot har rätt, man ska vara lite försiktig. Men vi alla blev gladare av badet. Även om detta är en typiskt ögonblicksbild från livet just nu, bredvid magkatarr och uppfriskade sommardopp.
