Så vaknade vi äntligen upp till lite sol, SMHI hade rätt! Det är helt otroligt vilken skillnad det gör att vakna till solsken. Det har varit en lång och blöt vinter. Här är Iduns lilla hörna i vårt sovrum. Tyckte det var självklart att hon skulle ha svalor att titta på. Här börjar fåglarna nämligen sjunga kl 04 varje morgon. Jag och Idun fick lite sovmorgon. Vaknade bredvid en klubbad bebis, med pyjamaströjan uppdragen och tutten frilagd. Sån himla hit and run - fast food - kind of girl. Man lever verkligen sida vid sida med sin bebis. Annars drömmer jag så himla mycket mardrömmar nu. Antar att det är läget som letar sig in under skinnet fast man flytt till landet och försöker tänka på annat. Även fast det går ganska bra på dagtid. Det var oerhört lätt att glömma corona här. Det fanns till och med toalettpapper kvar i affären. Skönt! Vi började med att klippa gräset och städa undan hösten i trädgården. Algot hade fått nya verktyg så jag kunde locka honom till att hjälpa till. Annars slåss vi ganska mycket med Ipaden just nu. Vilket jag egentligen nästan aldrig shame:ar varken mig själv eller någon annan för, allra minst i dessa tider utan förskola, men ibland får jag ändå lust att slänga Ipaden i väggen när den slukar min unge för mycket. Det kommer till en gräns då han typ slutar vara trevlig, känner ni igen det? Idun sover och äter mest och ler när hon ser oss nu. Vi har till och med kunnat locka fram ett par skratt från henne. Åh det ljuvligaste ljudet. Och då slår det oss alla att vi har en ny personlighet i familjen. Och inte bara en...klump. Vi var optimistiska och åt pannkakor ute. Vi kan ofta sitta ute ganska tidigt på säsongen eftersom huset ligger i en liten dal vilket gör att det ofta inte blåser så mycket eller alls hos oss. Det har tittat upp lite påskliljor. Förra året renoverade vi taket och tog således inte alls hand om trädgården på samma sätt som tidigare vårar. Tycker det märks lite här och där. En trädgård, som så mycket annat, behöver kärlek. Jag värmer våra kaffekoppar med varmt vatten innan jag häller upp kaffet, för då svalnar det inte lika snabbt. Ett vårknep för kaffet. Tog fram min favoritkopp jag fått av min favoritsvägerska Helle. De är designade av Peter Shire. Önskar mig en uppsjö så alla gäster kan få varsin, hehe. Hej hej! Det var nästan skrämmande lätt att glömma corona här ute på landet. Det var skönt även om jag nästan fick dåligt samvete en stund. Det är alltid en ynnest att kunna ha ett sommarhus, men kanske lite extra nu. Även om jag aldrig tänkte "ett sommarhus är bra att ha när det blir pandemi". Vitsopporna har tittat upp och nästan blommat över. Vårt första år här var hela vår tomt täckt av vitsippor. Det var helt otroligt vackert men de senaste åren verkar de ha flyttat på sig. Och dessa fina som nog alltid stått precis där. Till hösten ska jag nog sätta ner lite fler lökar med just olika påskliljor. Rådjuren äter in dem och så är de väldigt fina trots allt, även om de ofta blir bortglömda av tulpanen. Sen satte vi oss i bilen och åkte hit, till Lindegrens. En köttbutik med kött från egen ekologisk gård. Ett fint litet ställe på landet. De är förresten Lindegrens som levererar kött till många restauranger i Malmö. Såhär fint ligger det. Och även om de primärt är en köttbutik så hittar man lite annat gott till matkassen också. Algot älskar deras charkuteri korv med vitlök och kryddor. Anton påstår mest att han lär honom vikten av bra råvaror, hehe. Och sen pep vi hem igen. En riktigt fin dag trots allt. Eller mitt allt kanske man ska säga.
