I helgen var det primär - första måltiden i växthuset! Det är inte hundra procent färdigt men det blir aldrig någonting här så allt är som det ska. Från i julas när taket hade tagit av, lagats och golvet rivits ut. Det såg extremt risigt ut, minns att jag tvivlade här. Så här har det sett ut i ca 4 år. 2021 började vi lite nyfiket ta bort lite av gipsplattorn inne i - då mögliga gästhuset - när vi hittade ett (nästan) helt intakt växthus. Men taket vågade vi inte ta av själva och projektet gick i stå. När vi köpte den lilla gården 2016 såg det ut såhär. Extrahuset hade använts som ett gästhus men vid besiktningen insåg vi att det var tokmögligt och använde det aldrig som ett gästhus utan ett väldigt stort förråd. Det är ca 30 kvm. Såhär såg det ut då. Fönsterpartiet som var kvar gav ju vissa indikationer på att det var ombyggt. När vi började riva ner gipset var det för att vi tänkte att kanske stommen av ett växthus var kvar. Vi skrek rakt ut när vi såg att allt glas var kvar. En tokig ombyggnad där någon lagt isolering direkt mot glaset och sen spikat upp gipsväggar. Sen rev vi panelen exteriört också. Och tänka sig att bara ca 20% av allt glas var sönder. Våren 2024 kom några rutinerade hantverkare för att bedöma skicket på stommen. Skulle det klara sig? ”Kärnvirke, sånt som inte går att få ta i längre” sa han. Det var alltså i ok skick. Och hans gissning var att det var byggt på 40-50-talet. För något år sen hittade vi denna dokumentation. Vi är fortfarande ”malmöiterna som köpt Torstens hus” fast en Stockholmsfamilj hade det i tio år innan oss. Hösten 2024 drog projektet igång. Vi tog in hjälp med att få av taket, laga söndriga rutor i taket, laga syllen på ett ställe, lägga golv och göra två nya dörringångar. Här ser man isoleringen även på taket. Mössens bästa vän. När vi tog ner isoleringen på insidan regnade det skal från hasselnötter mössen bunkrat upp med. Påsken 2025 var taket av och golvet lagt. Det blev dags att måla. ”Inte så jobbigt” tänkte jag men herregud vilket jobb. Haha, jag var så naiv. Men vi kämpade på. Huset kommer alltid ha sin gamla själ kvar. Slarvens (jag) bästa vän, gammalt är så förlåtande. Och för ett par veckor sen kom dörrarna Anton ritat på plats. Vi satte en ny ingång som är utmed trädgården och som är mot barnens lekhörna. Ett naturligt flöde i trädgården så det kändes givet att sätta en dörr här. Och jag stod på mig med denna också. En dubbeldörr på kortsidan. Så man på våren kan öppna dörren ut till bäcken som rinner där och lyssna på våren. Dessutom kan vi nu få fullt tvärdrag. Förra året köpte jag ett tyg från Auctionet som min svärmor hjälp mig klä om vår kökssoffa som ska stå här, ett par kuddar och en stol. Blev SÅ fint! Här ser ni golvet också som vi köpte på Malmö återbruksdepå. Det är ett danskt format, lite mörkare när det är fuktigt och ljusare när det torkar. Och lite smutsigt på bild och i livet som levs. Det kändes helt underbart att få inviga det. Dörrarna ska målas, det ska inredas och livet ska fortsätta. Men hurra! Drömmen blev sann. Kanske det knäppaste ”fyndet” jag någonsin gjort. Fortsättning följer! Kanske ska visa mitt moodboard för hur jag tänker mig inredningen?
