Jag vaknar bombförkyld, såklart. Januari. Och då längtar jag akut efter sommaren, såklart. Började också sakna vårt sommarhus och gick loss i arkivet. Härligt ändå, att vi har så mkt att längta efter. Så här kommer ett helt år i huset. Vi brukar vara där regelbundet mars - november. Och enstaka dagar här och där dec- februari. Såhär såg det ut i mars förra året, ett underbart vinterlandskap. I år ska vi renovera taket och sätta in två takfönster med start mars. Hoppas det är lite mindre snö då. [gallery columns="2" size="full" ids="2147364332,2147364331"] [gallery columns="2" size="full" ids="2147364333,2147364322"] Tidig vår och hösten är min favorittid i huset, namnet "sommarhuset", till trots. Det är så otroligt fint att kunna få förlänga säsongen såhär. Huset ligger ju också lite som om i en dal, så det är nästan alltid lä vid huset. Alltså kan vi dricka kaffe på trappen väldigt tidigt på säsongen ofta. Åh gud, längtet. Dessutom är det ju en naturtomt, med skogen som tornar upp sig bakom och runt huset så i april fylls hela tomten med vitsippor. Det är så underbart att det inte går att förklara. Det är sån delikat och skör och hoppfull och livsbejakande tid på året. När knopparna brister. Och alla Algots födelsedagar har vi firat här, och än så länge har vi alltid kunnat äta tårtan ute. Vi får se hur det blir i år - inte minst med tanke på att det kommer vara lite av en arbetsplats i och med taket. Det som är underbart i huset är att man är ute mycket mer. För att ute är så lättillgängligt. Det är in och ut och det är jord över hela köksgolvet. På våren brukar vi vara här med Kalle, Helle och Viggo ett par gånger. Tänk att detta var i maj förra året. Vilken pangsommar det var. Längsta ever. Och ett så oerhört fint ögonblick, när Algot självmant gick ner till min lillebror och la sig med honom i hängmattan och myste. Jag blev på riktigt väldigt rörd. Det var så fint och en sån lättand att livet kan vara så fint. Det var också var här jag insåg att jag nog vill ha fler barn någon dag. Vill att Algot ska ha möjligheten att dela hans liv såhär också. Det var inte självklart för mig. Varken att jag skulle få ha det såhär, eller att önskan att få fler barn skulle komma. Men det är så himla fint att få ha familj att dela min familj med. If that makes sense. Vi peppar redan inför årets midsommar. Det är så otroligt mysigt. I år hoppas jag vi kan åka upp några dagar innan och slå på stort. Sensommar myset. När alla har semester, ingen hets, ingen press. Vi gjorde ingenting i huset förra året. Alltså i form av renovering, inredning, förbättringar, pyssel osv osv osv. Vi bara njöt av huset. Inga spektakel, inget extraordinärt, bara vanliga livet. Sen kom september. Som är lika härlig som våren. Vi hyr faktiskt ut huset nästan hela juli i år igen. Missförstå mig rätt, sommaren är utsökt här. Men det funkar så himla fint med uthyrningen då. När andra njuter av det och vi kan göra något annat och sen komma tillbaka. Optimalt, faktiskt. Och i år var oktober l-j-u-v-l-i-g-t. Så lång säsongen var nu när jag tittar tillbaka på det. Det finns fler sidor av hus-livet än alla dessa bilder. Saker går i sönder, vi stressar över det, kan inget, lär oss hela tiden. Jag tycker ofta det är svårt att ha hus. Men med det sagt så är jag i grunden, riktigt tacksam över att vi kan bygga så fina minnen här.
